Växlingar och inslag av låg precision

Hur matchen mellan Lidköping och Mallbacken utvecklade sig, och hur lätt det är att vara på den nivå en inte vill vara.

Hos en serietecknare som jobbar med det självbiografiska i stripform kan en alltid hitta en eller flera seriestrippar som handlar om hur svårt det är att komma på något roligt till seriestrippen. Dessa strippar är sällan särskilt roliga eller läsvärda. Tyvärr kan denna text vara en fotbollsjournalistikens motsvarighet på det.

Nu är ordet “fotbollsjournalistik” en hög ribba i sammanhanget. Jag jobbar själv, har nyligen smygstartat det här nyhetsbrevet och har ännu ett litet kunnande och få kontakter. Men något ord eller begrepp måste användas för vad som står att hända.

I junikvällen är Framnäs IP en formidabel dröm. Ljumt väder och i första halvlek en vind från väster. Gräsmattan är som den ska vara i juni och spelet därpå är intensivt och hetsigt, men långt från fult eller misstajmat. Inget kort under kvällen men däremot några situationer där domare Maral Mirzai Beni synes göra fel.

Intensivt, lite stressat och ganska trångt. Även en domare kan göra fel, och ska så tillåtas.

Även en spelare gör fel, ganska många gånger i en ordinär match. Den här matchen är kanske inte ordinär, men å andra sidan inte särskilt spektakulär. Det är en match mellan två mittengäng i elitettan, och det syns på vad spelarna gör.

Första tjugo minuterna har Lidköping svårt att få rörelse i både boll och spelare. Antingen rör sig den ena eller de andra. Passningar från någon av mittbackarna ut på kanterna kommer lite för sent eller tvingar spelaren att stanna upp. Bollen tappas ut eller tvingas spelas tillbaks. Under tiden rör sig anfallarna och deras bevakning fram och tillbaka.

Nyttan med Kivumbi

På mitten av plan ställer båda lagen vardera tre spelare, och de byter av varandra i övertag i matchen. Mallbacken börjar bäst och tar initiativ. Men det är från deras vänsterkant som 1-0 kommer. Susanne Skålberg slår en lång boll upp bakom ytterbacken Emilia Hjertberg, och Ritah Kivumbi hinner först till den. Ett lågt inspel från henne möts av den snabbsprintande Svea Rehnberg. Tränare Jonas Rehnberg kan nöjt konstatera att han i dem har ett bra anfallsvapen.

Troligen är det den tanken som har styrt anfallsuppställningen, för på andra sidan Kivumbi återfinns Ida Hallstensson, också hon snabb. Kivumbi bör med sin rutin och list och framgrävande av bollar ge sin ytterduo lämpliga mål att löpa mot.

Bör kunna. Händer inte. För resten av halvleken är det bolltorka för Kivumbi, och de få som faktiskt hittar fram till henne resulterar bara i att hon möjligen vänder bort försvarare 1 men då fastnar på försvarare 2. Mitten på plan är så trång i den här matchen.

Under tiden sitter jag på läktaren och försöker se vad som händer. Vad är det som vänder en match, för halvtimman in är det Lidköping som fått grepp. Kvitteringen kommer på ett högt skott från så nära kortlinjen att målvakten Elin Svahn inte kan ha tagit det på allvar, och tvåan är ett skott där Ida Pettersson avslutar vad Hanna Boubezari påbörjat.

Och jag sitter och letar efter det som jag borde se. Jag frågar en mittfältare ur vardera laget efter matchen, men det dunkelt sagda är det dunkelt tänkta, som Esaias Tegnér skrev för över tvåhundra år sedan, för de frågor jag ställer är av den art som jag själv säger mig sky.

- Högre press, säger Emmie Johansson i Mallbacken när jag försöker få reda på vad som vänt matchen. Aggressivitet och inställning, säger hon som svar på de luddiga formuleringar jag använder mig av för att försöka hitta något jag kan öka min förståelse av vad som skett på planen.

- Det är svårt att hitta nu direkt efter vad vi gör och vad det är som ändrar på matchen, svarar Jennifer Davidsson i Lidköping. Det är anfallarens första match på mitten, och hon tycker emellanåt att det var svårt att hitta rätt position.

Jag nickar och försöker hitta en fråga som jag inte har skrivit ner, en fråga som jag själv tydligt formulerat och som både kan ge mig svar på det jag ännu inte förstår eller ser, och som framför allt kan ge dessa spelare en möjlighet och ett tillfälle att prata fotboll på ett sätt de inte är upplärda till. Ett sätt att prata fotboll där frågans karaktär är såpass öppen att en inte behöver falla tillbaka på de gamla invanda svaren.

Vad du ej klart kan säga, vet du ej:

med tanken ordet föds på mannens läppar:

det dunkelt sagda är det dunkelt tänkta.

Missförstå mig inte här. Det är inte spelarnas svar jag är missnöjd med, det är mina frågor som är för dåliga för att det ska uppstå något bra ur dem. På samma sätt som en back i Lidköping slår en alldeles för lång boll mot den löpande lagkamraten, så ställer jag frågor som inte håller måttet. Det är omöjligt att göra något annat än att alibispringa lite, stanna upp och räcka upp en tumme bakåt. Det är trevligt, men farligt blir det inte.

Trevligt är Framnäs IP såhär när sommaren börjat och publiken ikväll får komma tillbaka. Stämningen på läktaren är gemytlig och insatt. Publiken kan sina spelare, och det är en guldgruva att sitta bredvid en kvartett som lättare än mig kan bedöma om kvällens insats är bättre eller sämre än senast.

En som tyvärr är påtagligt sämre är lånet från BK Häcken, Evelyn Ijeh. Hon kommer inte loss i löpningar, tar inte del i dueller och har inte kvällen. Förra hemmamatchen mot Jitex var hon direkt skäl till vinsten. Hon kommer från ett topplag en division upp och vi ställer därför högre krav på henne.

Orken tröt på mitten

Sjuttio minuter spelade upptäcker jag och min bänkgranne samtidigt hur trött Emilia Bengtsson blivit, och det är inte att undra på. Det är en varm kväll, löpningarna fram och tillbaka på mitten har verkligen varit fram och tillbaka, tätt, tätt. Hela tiden. Tränare Andreas Gustavsson Tilly gör hur som helst bara ett byte i matchen, och det är fem minuter senare, när Mallbacken har kvitterat. Ett lyckat skott efter palaver vid en hörna, men det är nog en hörna som inte borde vart. Domaren gör troligen en miss där, men å andra sidan pressar värmlänningarna fram sju hörnor i andra. Det är ett mäktigt tryck de skapar.

Hemmalaget lyckas inte uppbåda orken för att hålla emot. När Kivumbi ersätts av Sarah Michael får Mallbacken ytterligare en kil att slå in i berget, och efter några framgångsrika löpningar på sin högerkant får hon tre gånger om slå in bollen mot mål, och på det tredje händer det sig så att försvaret klumpat ihop och Linnéa Berger ostörd på bortre kan avgöra.

Efter matchen ställer jag trevliga frågor. Det är ett inlägg mot någonstans, det är att gå upp på en hörna och hoppas att bollen kommer mot någon annan. Det är inte att hinna före motståndaren och till den blivande målskytten slå en yttersida som får bollen att fräsa fram i gräset.

Det här nyhetsbrevet har jag startat för att jag har läst på tok för många sådana frågor, och så går jag själv i fällan. Det duger inte. Jag måste bli bättre, jag måste ha precision.

Ingen spelare sätter alla straffar. Ingen spelare fattar alltid de rätta besluten. Men den som förstår sina egna tillkortakommanden har möjlighet att förbättra sig. Jag strävar efter att med min fråga få dig som spelare att tänka en sekund innan du svarar. För att du hör att frågan är en boll slagen med precision.

Share Niokommafemton